Rent vatten har varit en självklarhet i Sverige – inte längre då kompetensen är på väg att ta slut!

Vi tar det rena vattnet för givet. Det rinner ur kranen, reningsverken gör sitt, ledningarna ligger där de ska. Men bakom den självklarheten finns människor – ingenjörer, drifttekniker, projektörer – och det är dem det börjar ta slut på.

Kompetensbristen i vattensektorn handlar inte enbart om avsaknad av personal och utbildning. Den kostar redan svenska företag affärer och hotar samhällets mest kritiska infrastruktur. För första gången kan Vattenindustrin mäta utvecklingen över tid – den går åt fel håll.

I Vattenindustrins kompetensenkät 2026 har vi frågat våra medlemsföretag rakt ut hur läget ser ut. Det är andra gången vi gör mätningen och resultaten kan nu jämföras med 2022. Uppslutningen är dessutom högre än någonsin: svarsfrekvensen är 75 procent, mot 51 procent förra gången. Svaren borde oroa alla som bryr sig om svensk vattenförsörjning, klimatanpassning och krisberedskap.

90 procent av de svarande företagen har under det senaste året haft svårt att tillsätta minst en tjänst. Det allvarliga är inte siffran i sig, utan vad den lett till: företag har avstått från anbud, missat order och inte kunnat expandera. Andelen som avstått från anbud har till och med ökat sedan 2022, från 35 till 42 procent. Kompetensbristen har gått från att vara ett HR-bekymmer till att bli ett tillväxt- och beredskapsproblem. Varje avstått anbud är ett reningsverk som inte byggs ut i tid, en investering som skjuts upp, en kommun som får vänta längre på trygg och säker vattenförsörjning.

Behovet växer, 72 procent av de svarande räknar med att behovet av arbetskraft ökar de kommande fem åren. Samtidigt går en stor del av en mycket erfaren generation snart i pension.

Här blottas en strukturell fälla. Branschen efterfrågar i första hand erfarna medarbetare på mellan- och seniornivå – men knappt några juniorer. Det är förståeligt: i skarpa projekt med offentliga beställare finns sällan utrymme att lära upp. Men erfarenhet kan inte rekryteras fram ur tomma intet. Den byggs genom att unga släpps in och får växa. Om ingen tar in juniorerna i dag, finns inga seniorer i morgon. Ändå erbjuder bara 15 procent av företagen ett traineeprogram – en andel som är oförändrat låg sedan 2022.

Den kanske mest tankeväckande siffran handlar om hur människor över huvud taget hamnar i branschen. 63 procent av de svarande sökte sig inte aktivt till vattensektorn – ”de snubblade in” via andra vägar. Men 76 procent planerar att stanna kvar. Slutsatsen är lika tydlig som hoppfull: vattensektorn är en bransch man trivs och blir kvar i. Problemet ligger inte i att behålla människor, utan i att branschen blir upptäckt. Vi är en av samhällets mest meningsfulla arbetsplatser – och en av de mest osynliga.

Det mest oroande är dock att problemet inte lättat trots fyra år av uppmärksamhet. Tvärtom har hindren för att utveckla kompetens vuxit. Tidsbristen är fortsatt det största hindret – 78 procent båda åren – men kostnaderna som hinder har mer än fördubblats, från 22 till 46 procent. Andelen som har svårt att hitta rätt utbildningar har vuxit från 17 till 32 procent, och oron att utbildad personal byter jobb från 9 till 30 procent. Med andra ord: trycket på företagen ökar samtidigt som behovet av kompetensutveckling blir allt större.

Det här går att vända, men inte enbart av näringslivet. Vi ser fyra vägar framåt:

Gör vägarna in fler och tydligare. Branschgemensam marknadsföring, praktik, examensarbeten och fler traineeplatser. Lojaliteten finns redan – 76 procent stannar – det handlar om att låta fler upptäcka yrket.

Bygg juniorledet medvetet. Vi som arbetsgivare måste våga ta in och lära upp unga, även när tempot är högt. När bara 15 procent erbjuder trainee finns en betydande outnyttjad potential.

Använd offentlig upphandling som hävstång. Offentliga beställare köper i dag gärna färdig erfarenhet. Men om upphandlingar tillåter och premierar juniora resurser och kompetensutveckling, byggs branschen på underifrån. Att stödet för anpassade upphandlingskrav vuxit bland de svarande, från 13 till 20 procent, visar att branschen själv ser detta som en allt viktigare nyckel. Det är en konkret knapp som politiken kan trycka på.

Möt det digitala kompetenslyftet. Behovet av kompetens inom cybersäkerhet (83 procent), AI (74 procent) och automatisering (71 procent) växer snabbast av allt – och är redan svårt att rekrytera. Vattensektorn konkurrerar nu om samma talanger som hela det övriga näringslivet. Det kräver att utbildningsplatserna matchar behoven och att branschen samordnar sig.

Vatten är inte en fråga som tål att vänta. Konsekvenserna syns redan i avstådda affärer och uppskjutna investeringar – och fyra år av larm har inte vänt utvecklingen. Ju längre vi väntar, desto dyrare blir det. Vi i näringslivet är beredda att göra vår del. Nu behöver vi politiken, kommunerna och utbildningssystemet med oss.

För det handlar i grunden om något mycket enkelt: ska vattnet fortsätta rinna ur kranen, måste det finnas människor som ser till att det gör det.

Joachim Jämttjärn, Generalsekreterare i Vattenindustrin

John Skantze, Huber Technology AB och ordförande i Vattenindustrin,

Matilda Jirbom, Ramboll och ordförande NextGen, Vattenindustrin

Underlag: Vattenindustrins kompetensenkät 2026 (49 svar, 75 procents svarsfrekvens) med jämförelse mot motsvarande enkät 2022 (30 svar). Jämförelser görs endast för frågor som ställts likvärdigt båda åren. Procenttal avser dem som besvarat respektive fråga. Enkäterna speglar Vattenindustrins egen lägesbild och är inte statistiskt representativa urval av hela sektorn.

Prata med oss den 25 juni på Vattendagen i Almedalen, Tranhusgatan 26, Visby, om framtidens kompetens.

Vattenindustrin